Miss Ingrid Falk

Så, i helgen åkte vi till cuernavaca igen. Den här gången var vi hemma hos Nacho, en kompis till en av utbytesstudenterna från USA. Som alla andra rika mexicaner hade han ett jättehus med pool och grejer, och trots att det först var meningen att jag, krista och lindsey skulle få bo på hotell kom han i sista sekund på att dom ju hade ett rum till, så vi fick allt sova där ändå. Vi spenderade första dagen med att gå runt i cuernavaca varvat med bad i poolen, och på kvällen gick vi ut och dansade och drack 2för1-drinkar. Fast jag drack mest öl, som visserligen var 2för1 den med... Jag och Krista hade även hur kul som helst när vi, utanför Hernan Cortez hus, fick för oss att vi skulle återberätta hela historien om Cortez och hans älskarinna/tolk malinche via fotografier. Vi gjorde ett bra jobb under helgen, men arbetet måste nog fortsätta terminen ut, för jesus vilken lång historia det är.

Dagen efter stapplade vi ut i solljuset och vidare till "los vikingos", stället med den godaste frukosten i Cuerna. Vi hann också med en liten tur till världens skabbigaste apotek med giftspindlar på väggarna för att inhandla medicin till Krista vars tungpiercing fulade sig. Sen drog vi oss tillbaka till poolen där Lex (ja han heter verkligen så) visade upp sina simkunskaper medan hans flickvän Amelia skrattade rått åt honom. Sen åkte vi hem och bråkade med lulu.


Dörren till andra delen av Nachos enorma trädgård.


Poolen


Jag och Lindsey på promenad...


Krista, Jayme och Nacho på promenad...


Två personer, tre ögonbryn...


Vi drack lite 2för1-drinkar


Lex och Amelia


Jag och Krista aka. Malinche y Cortez...

Idag har jag varit på sjukhuset och fått kryckor och när jag kom hem var mina kläder borta.

Har massormassormassor med bilder från helgen, ska förhoppningsvis få tummen ur och lägga upp dom imorgon.
Annars är allt bra. Nu ska jag sova.

puss

Idag drar jag till Cuernavaca igen. Jenny, jag vet att jag skrev att jag skulle ringa idag men jag ska åka om en halvtimme så det går ju inte. Tar med mig kameran och återkommer förhoppningsvis utan brända bröst den här gången.

puss

Eftersom jag för några dagar sedan införskaffade min första kamera någonsin har jag tagit några kort så att ni kan se hur jag har det.


Så här ser det ut på vägen till skolan.


och såhär. Den gröna folkabussen är en del av MCs lokaltrafik...


Det händer att jag sover här en stund innan lektionen börjar


Tre gånger i veckan har jag tid att äta lunch. Då köper jag sallad här...


och så äter jag den här...


tillsammans med Krista...


De andra dagarna kurrar magen lite extra när jag går förbi matstånden...
men nä, ingen amöba i min mage om jag får be.


Då tar jag nog hellre en sådan här tårta... Dom kan man köpa på
Sanborns, som finns ÖVERALLT i la ciudad.

Nu ska jag sova för klockan är löjligt  mycket här, men imorgon skall jag till doktorn med foten, tar med mig kameran såklart så vem vet, kanske blir det lite roliga bilder imorgon med.

puss

På onsdag har jag mitt första spanskaprov. Läsförståelse och preteritum, imprefekt och imperativ. Låter helt ok på pappret, om man bortser från den lilla detalj att jag inte kan imperfekt eller imperativ. Men jag har ju ett och ett halvt dygn på mig att lära mig, så det ska nog gå bra :)

I övrigt händer inte så mycket här, har pratat med tanten som har hand om boendet och hon ska fixa så att jag ska få laga min egen mat. Och så att Krista kanske kan flytta in här, eftersom hon inte kommer överens med dem hon bor med och eftersom lulu gärna vill att hon ska betala för vattnet när hon är här...

Nu ska jag fortsätta med pluggandet, men eftersom jag för första gången i mitt liv har köpt en kamera skall jag ta med mig kameran till skolan i veckan så att ni kan få se lite hur jag har det på dagarna :)

puss

Hej allihopa. Nu är jag tillbaka igen. Har hållt mig ganska mycket hemifrån nu i helgen eftersom Lulu inte tillåter oss att ha vänner över med motiveringen att de använder vattnet utan att betala för det...

Iaf har jag haft en dunderhelg. I torsdags gick vi ut med våra cuernavaca-vänner i den rikaste delen av MC, där LV butiker trängdes med Cartier och Gucci. Tyvärr ville inte någon av vännerna köpa något till oss, så någon shopping blev det inte ;)
Däremot gick vi till en bar där vi drack öl och dansade med servitörerna. Sen drog vi vidare till en klubb där vi alla lyckades tappa bort samt hitta varandra gång på gång på gång.

När vi kände oss färdigdansade tog vi en taxi (en röd mamma!) hem till huset. Eller ja, inte Jayme som hade nyckeln då. Hon tyckte nämligen att det var en utmärkt idé att åka hem till en en av cuernavacapolarna i santa fe som ligger en timme bort med bil. Inte så lyckat. Efter två timmars väntande på trappen utan någon Jayme i sikte bestämde vi oss för att gå och vänta på henne över lite tacos. När hon fortfarande inte kom var vi dock tvugna att dra till med plan B och väcka stackars Gabriel som fick låsa upp åt oss. Inte jättekul eftersom han till skillnad från oss hade lektion på morgonen... Jayme kom för övrigt hem först vid halv sju, så det var nog lika bra att vi inte väntade på henne...

I fredags tog vi det lugnare, Jayme gick på dejt och jag, lindsey och krista tog en taxi till en pub och käkade middag bara, resten av dagen spenderades framför lindseys sex and the city-box.

Idag släpade vi (jag, krista och lindsey, Jayme hade en annan dejt) oss ur sängen och bort till den irländska puben längre ner på la revolucion. Vi träffade världens trevligaste servitris, Lorena, och spenderade hela eftermiddagen där för att sedan dra vidare till stadsdelen la condesa för att titta på när Phelps tog sitt åttonde guld.
Nu är det sova som gäller, imorgon är det ju söndag och städdag.

puss på er

Imorgon får jag (förhoppningsvis) tillbaka min tvätt. Den skulle jag fått i fredags.
Imorgon får jag (förhoppningsvis) tillbaka mitt visakort. Det skulle jag fått i måndags.

Ända sedan jag hittade en lapp på min säng där det stod "försök att inte äta så mycket" har jag unvikit tanten. Det är svårt men det går. Nästa månad lagar jag min egen mat, bara så att ni vet...

Nu är jag tillbaka från cuernavaca. Eller ja, jag kom tillbaka igår men har inte riktigt haft tid att skriva om det tidigare. Jag åkte iaf till Cuernavaca tillsammans med Lindsey, Jayme och Mili. Det var nämligen så att Mili kände en som var bjuden och i äkta mexi-stil så bjöd han med oss också. Det hela var väldigt trevligt, två bröder ägde ett jättestort hus i ett gated community precis utanför stan och det var vi, bröderna, milis kompis och tre-fyra andra där. Vi var yngst dock, men trots att de andra var mellan 30 och 35 var det som att spendera helgen med en bunt 17åringar. På gott och ont. Vi spenderade nästan hela tiden vid poolen, vilket resulterat i att jag bränt mig. Ganska mycket. Men idag haltade jag iväg till supermercadon och köpte aloe vera, så det blir nog bra med det :) Jag var också duktig nog att köpa ett par nya skor, så förhoppningsvis försvinner benhinneinflammationen snart... Lägger upp två bilder från helgen. Ska förhoppningsvis köpa en kamera snart så då blir det fler bilder.

puss på er


Jag och Lindsey. Antydan till solbränna...


Poolen.

Jag har inte tvättat sedan jag kom hit. Vi får nämligen bara tvätta en gång i veckan och förra veckan hade vi inget vatten. Detta i kompination med att jag, till skillnad mot Lindsey och Jayme, bara hade en väska med mig hit har lett till att i stort sett alla mina kläder är smutsiga. För tre sekunder sedan kom tanten in med världens minsta påse och sade åt mig att lägga mina smutsiga kläder däri. Jag tror det får plats ungefär tre strumpor där. Jag har en garderob full med smutstvätt. Hjälp.

Pappa: Jag är på. Varje vecka. Nesecito dinero till cancun!

Jenny: Det finns nog nakna barn som springer på gatorna, men jag har inte sett några hittils. Däremot finns det ganska många barn som springer runt och säljer cigaretter, godis och tuggummin mellan bilarna på gatorna här i la ciudad. Och som tvättar vindrutor. Och som packar varor på stormarknaderna. Men de har kläder på sig allihopa.

Vi bor i ett ganska fint område, mellan två av de stora genomfartslederna i staden. Eftersom skolbussen inte stannar på samma ställe som den hämtar upp oss på innebär detta att det tar minst fem minuter längre att ta sig hem, eftersom man måste korsa vägen, och det är inte det lättaste. Det finns nämligen inga övergångställen att tala om i mexico city. Här kollar man vänster, höger, vänster och sen kutar man helt enkelt och hoppas på det bästa.

Som tidigare nämnt kör folk som galningar här. Enligt våran US-Mexican Relations lärare beror det till viss del på att spanjackerna införde helt sjukt många lagar som styrde precis allt när Mexico hette Nueva España. Det låter långsökt jag vet, men det stämmer nog. Grejen var nämligen att lagarna inte efterföljdes, vilket gjorde att mexicanerna kunde komma undan med lite vad som helst, och har lett till att dagens mexicaner mer ser regler och lagar som råd eller förslag som man gärna kan bryta mot om det passar. Om man vill svänga vänster fast man ligger i högerfil så gör man det, och om man har bråttom så är ett rödljus inget som hindrar en. Och så har vi ju det här med alkohol och bilkörning. Det kostar ungefär 300 pesos, eller 30 dollar för den som vill det, att muta polisen om dom tar fast en för rattfylla. Detta gör att det enda som egentligen stoppar en mexican från att köra bil full är rädslan att förstöra bilen om dom krockar. Därför kör dom inte när de är halvt medvetslösa, men näst intill.

Även om man ju inte ska glömma att Mexico City är en väldans farlig stad så är ändå området vi bor i helt ok, och likadant är det med området universitetet ligger i. Däremot såg en av de franska hetingarna ett mord häromdagen, i en stadsdel som inte ligger så jättelångt härifrån. Fast man kan iof bli vittne till mord på hisingen med om det vill sig så, så något vidare speciellt för mexico city är nog inte mord på öppen gata...

Imorgon ska jag, om allt går som det ska, åka till cuernavaca tillsammans med tjejerna jag bor med och Mili. Vi har blivit bjudna av en kille mili känner, men som vi aldrig träffat, och skall spendera helgen med deras kompisar i hans hus där.
Tack vare wikipedia har jag tagit reda på att cuernavaca (som betyder kohorn) även kallas den eviga vårens stad eftersom det nästan alltid är 27 grader varmt där. Me like.

Eftersom jag om en liten stund planerar att ringa och väcka mamma och pappa (förlåt i förväg!) har jag lite tid över att som jag tänker lägga på bloggen. Jag har precis varit i ett köpcentrum med två av mina nya vänner, där jag storfyndade och hittade alla narniaböcker i en på engelska.

Eftersom ni inte har en aning om vilka jag umgås med här tänkte jag nu presentera de jag bor och läser med:

Lourdes, eller Lulu som hon kallas är mamman i familjen, hon är halvdöv och trots att hon går igenom våra grejer varje dag är hon trevlig. Hon är helt besatt av mat och hävdar bestämt att sallad rensar inälvorna. De andra tjejerna som bor här säger att hon verkar tycka om mig mest, och jag tror det är sant. Jag är dock inte säker på om det är bra eller dåligt...

Mili är 28 och dotter till Lourdes. Hon bor inte här, men är här varje dag. Hon jobbar på ett tryckeri och är jättetrevlig hon med. Hon kör bil som en galning dock, men det gör alla här, så det är nog inte så konstigt...

Gabriel är milis kusin. Han bor hemma hos Lourdes och det är han som vi har att tacka för att internet funkar. Mäkta imponerande att han fixade det från min dator, där all text är på svenska. Han är 22 och läser handel eller nåt sånt. Han har världens fluffigaste hår och unibrow, men annars är han inte helt ful. Inte lika het som hans kompisar dock...

Ovanpå garaget bor Peter. Peter kommer från Österrike och har bott där i 12 år. Han är nog runt 40 och ser lite ut som han som äger photo hut i that 70's show. Eller så tycker jag bara det för att han röker på lika mycket som honom...

Sen har vi de två amerikanska tjejerna:

Lindsey kommer från Minnesota och är överallt hela tiden. Hon är väldigt högljudd men jag gillar det. Hon är 22 och urrolig. Hon gillar skor lika mycket som jag vilket är tur för hon är mycket bättre på spanska än mig, så butiksbiträdena förstår en av oss åtminstonde ;)

Jayme kommer från Missouri och är jättelång. Hon är också 22 och kan nästan helt perfekt spanska men det är svårt att förstå henne för hon pratar spanska med amerikanskt uttal. Det låter som skit och jag är lite rädd att jag kommer börja prata så med. Jayme är trevlig, men lite reserverad och väldigt tävlingsinriktad. Och hon har INGET lokalsinne. Vi har börjat tvinga henne att gå först så att hon måste lära sig, för hon har lektion till 6 ibland och vi orkar inte vänta så länge!

Förutom dom har vi även Krista och Keith. Krista kommer från New Orleans och är superrolig. Vi är i samma spanskagrupp och har exakt samma schema. Vilket är toppen för då har jag någon att hänga med medans Lindsey och Jayme har sin avancerade spanska. Keith bor på samma ställe som Krista, och är lite konstig, men väldigt snäll. Han säger lite konstiga saker ibland och är sådär halvalternativ som precis alla andra halvalternativa människor...

Nu ska jag duscha, sen ringa mamma och pappa.
puss på er

Vi har inget vatten och jag måste gå på toa pronto!

Hej igen allihopa! Eftersom ni som läser förmodligen aldig varit i mexico city och kanske aldrig kommer åka hit har jag bestämt mig för att berätta lite om staden. Jag tänker börja med lokaltrafiken. Eller ja, lokal och lokal...

I mexico city finns det många olika sätt att ta sig fram. Man kan ta metron, metróbus eller vanliga bussar.
Metron kan jag inte uttala mig om för den har jag ännu inte provat på, men metróbussen är en smart uppfinning som går ovan jord, men bara längs med de stora genomfartslederna i staden, där den har en egen fil och stannar på speciella hållplatser.. Den kostar runt 5 pesos per resa. Ganska fräsch, ganska säker.

Sen finns det bussarna. Vad kan man säga om bussarna i Mexico City? Tja, det finns hur många som helst. Allt från små ombyggda VW-bussar till stora, nya dragspelsbussar. Oftast är det dock ganska små och väldigt gamla. Alla bussar är gröna (eller ja, beroende på hur mycket färg som finns kvar på dom) och det finns inga linjenummer utan de kör alla mot en slutstation som finns uppskriven på en liten skylt i framrutan. Det kostar mellan 2 och 3 pesos att åka buss, men ofta får man som utlänning betala mer eftersom människor här har en tendens att hävda att de inte har växel om man inte ser ut som en mexican. Bussarna är oftast överfulla, och det hänger nästan alltid en man i varje dörröppning som liksom ser till att ingen ramlar ut.

Det finns vanliga hållplatser, men oftast ställer man sig bara i ett gatuhörn och vinkar in bussen, som stannar om busschauffören kan eller vill. Värre är det dock att gå av. Ibland finns det en liten stoppknapp i närheten av bakdörren som sitter uppe i någon hemmagjort elektrisk anordning, annars får man bara hoppas att chauffören ser att man vill av.

Att byta buss någon annanstans än vid en riktig hållplats är helt hopplöst. Man måste nämligen inte bara veta vid vilket gatuhörn man skall gå av, man måste också veta vid vilket ställe man skall gå på den andra bussen. Det är nämligen inte givet att det är samma gatuhörn, utan det kan vara en bit bort, vid andra sidan gatan eller på en tvärgata. Man får liksom gissa var. När man väl är på rätt ställe måste man dock fråga chauffören om bussen verkligen stannar där man ska av, för även om det är på vägen är det inte säkert att den stannar där.

Låter det komplicerat? Tro mig, det är inget mot vad det verkligen är, och man får ju inte glömma att man inte bara måste ha stenkoll på var man ska av, utan även på sina fickor och sin väska samt var los mexicanos placerar sina händer. Många tycker nämligen att ett utmärkt viloställe för en hand eller två är på en gringas rumpa...

Tanten vi bor hos är supersmal, och efter ett par dagars grubblande har vi listat ut varför. Hon utesluter nämligen inte bara fett och socker ur maten utan det är även så att hon bara äter två gånger om dagen. Igår åt vi frukost (typ två matskedar yogurt och en halv apelsin) och sedan inget förrän tolv timmar senare då vi åt sallad och köttfärslimpa. Idag åt vi frukost (likadan) och sedan lunch vid tre. Fatta att vi blev glada över att få lunch! Bara det att vi inte fick någon middag sen... Nu är klockan 10 på kvällen och vi sitter alla tre svinhungriga på våra rum. Tanten sitter i köket och äter frukt. Jag har svårt att se hur hon kan tycka att jag äter för lite när hon inte ger mig mat.

Imorgon är första dagen med ibero-bussen och jag antar att vi måste väcka henne igen så att hon kan visa oss vägen. Är något pinsamt att behöva väcka henne varje gång, men hon går ju inte upp annars och vi hittar ju inte själva...

Jag kan nu stolt meddela att jag har trådlöst internet! Har även införskaffat mig en adapter (necesito un adaptador, por favor), till det dyra priset av 8 pesos, så nu är jag fit for fight som dom säger i los estados unidos.

Igår gick vi ut tillsammans med Mili, åkte till en kubansk bar som tydligen skulle vara jättebra men som var jättedyr och full med gamlingar. Inte kul. Så vi drog över gatan till en nattklubb där istället. Den var både billigare och bättre.
Idag har lindsey, en av las americanas, åkt till sina mexifriends i cuernavaca, och jayme, den andra americanan, har hängt med sin släkt här. Vilket har lämnat mig i señorans våld hela dagen. Vår gemensamma dag började med att hon kom in i mitt rum och sade till mig att hon hade ringt en man som skulle komma och sälja "vitaminas americanas" till mig. Jag äter tydligen för dåligt tycker hon. Att jag tycker att jag äter för mycket hör tydligen inte saken till. Efter ett krissamtal med mamma tog jag mod till mig och sade till señoran på stapplande spanska att jag inte trodde jag behövde några vitaminas americanas. (Yo no creo que necesito las vitaminas americanas.) Efter att jag försäkrat henne om att anledningen till att jag äter så lite är att min mage inte har vant sig vid att äta på de tider som vi äter på här i mexico fick jag henne att lova att ringa mannen och säga att jag inte skulle ha några. Efter det fick jag sitta och titta på när hon klippte sig i nästan en timme, sen drog vi till en basar i San Angel. Och jesus vad mycket skräp det fanns där! Fast señoran tyckte det var jättefint alltihop förstås...

nu ska vi ut och svira. Eller nåt. vi ska tydligen till nåt kubanskt ställe tillsammans med Mili, dottern till la señora.

(mamma: det låter jättefint. ta kort och skicka. Krabba låter inte lika fint.)

puss

mitt telefonnummer ar 552 756 1798. plus landsnummer da, men trots att jag ar en supersmart student sa vet jag inte det. och jag orkar inte leta upp det. Nu skall jag fortsatta med dagen, men sa fort jag far tag pa en adapter eller en annan dator aterkommer jag. om ni vill veta nagot sa lamna en kommentar. eller ett sms :)

pussar

först av allt: ni är underbara, vad roliga kommentarer ni skriver!

Internet har inte funkat här alls, nu funkar det om jag har internetsladden i, men det är bara det att personen som skrev på universitetets hemsida att man skulle köpa sin adapter här borde skjutas, för det finns inga någonstans. Vilket innebär att jag har 9% batteri kvar på datorn. Men skam den som ger sig, jag skall ut och leta adapter! och digitalkamera, för jesus vad mycket det finns att ta kort på här.

har massor att berätta men uppenbarligen inte tid, så jag listar det i punkter istället:
-trafiken är livsfarlig
-att dricka rått ägg med lime är inte att rekommendera
-åtta småbarn i en folka
-killen som hyr ett rum brevid satt och rökte en joint i köket häromdan
-tydligen är jag allergisk mot french tomatos
-åka buss här är ett äventyr. minst sagt.
-jag har världens största garderob men bara två hyllor i den
-jag är livrädd för att få en amerikansk brytning när jag pratar spanska eftersom de två trevliga men bräkiga amerikanska tjejerna som bor här snackar helt sjukt när de pratar español...

det får räcka for now, men mamma: det finns en extrasäng i mitt rum och massor med sängar i hela huset, så det skall nog inte bli något problem att bo här.

pussar